C, uppretat och hungrigt, med en kartong stekt ris framför sig:
- Hur kan man uppfinna ätpinnar för att äta ris?
- Ja! Exakt! Eller små smala nudlar! Eller hala dumplings! En gaffel vore perfekt!
Det är bara på de så kallade italienska restauranterna man får gaffel. Men bara gaffel. Aldrig kniv.
På tal om mat så beställde jag en sallad häromdagen. Serverad med isbitar i. Fråga mig inte varför. Is knastrar mellan tänderna, vattnar ur dressingen och förtar helt smaken av tomaterna. Taiwan style.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Pinnar hade jag stora problem med när jag kom till asien första gången. Men efter ivrigt och ambitiöst övande bemästrar jag nu detta verktyg rätt så bra.
Så länge det inte serveras tofu...
Här är min syn på ämnet ätredskap, om du ids.
Plockepinn
Civiliserade människor skriver tecken och äter med pinnar..basta!
Jo, de kan väl få tro det då.
Kidnappar vi din blogg nu Sara? Det är ju inte första gången herr fotavtryck och jag hamnar i en diskussion här... hoppas du inte misstycker...
Haha! Jag ser förmodligen mer civiliserad ut när jag äter med kniv och gaffel, är jag rädd. ;)
Men jag har helt anammat ätpinnar. Rapa vid bordet kommer man däremot aldrig att fa se mig göra.
Ris som det serveras i Japan är mycket enklare att äta med pinnar än vad det skulle vara med gaffel. Tycker pinnar är lite överlägset kniv och gaffel, och efter att ha ätit oavbrutet med pinnar i fem månader kände jag mig lite barbarisk att återigen börja spetsa maten med gaffel och halshugga den med kniv. Så barbarisk att jag fortsatte att äta med pinnar i vårt bestickland. För övrig går det utmärkt att äta lösgodis och flingor i mjölk med pinnar, något som jag tvekar att bestick klarar av.
Skicka en kommentar