Wining and Dining

I Taiwan lever man för att äta, och äter man inte minst tio gånger om dagen förlorar livet på något sätt sin mening. Här har man ständigt något ätbart i handen, och man får ständigt mat i present. Man andas mat, lever mat, pratar mat, men utan ett ord om low-fat, low-carb eller low-cal. Cherry undrade, när jag frågade henne hur det kommer sig att de alltid pratar om mat, vad vi pratar om i Frankrike, eller Sverige, om vi inte pratar om mat.
Ja... politik, kanske? Vädret, helgen, jobbet? Les amours?

Men även om jag värjer mig mot en del av Taiwans gastronomiska utsvävningar så finns här fenomenalt, osannolikt god mat. Här är min best-ever-lista:

Thailändsk papayakyckling med ris på bästa Thai-stället. Sagolikt.
Koreanskt stekt ris med räkor. Livet blir inte vad det varit innan.
Sesambollar. Mmm.
Kinesisk wokad kål och bambu med sesamolja.
Chinese herbal medicine noodles med lamm på vårt favoritnudelhak.
Sushi på sushi express. Dessutom är det roligt att äta.

En dinner for two brukar sluta någonstans på 150 dollar, runt trettio kronor. Bufféerna där vi brukar äta lunch är billigare. Då ingår ju inte linneduk och tända ljus, utan snarare vaxduk och disposable chopsticks, men det är så gott!

Och jag som är frukttokig frossar i jättefin papaya och ananas, guava och melon, som jag handlar på marknaden, eller av försäljare på gatan. Och té! Grönt té med ananas eller grapefrukt, mjölkté med papaya... Ah. Det är inga trista tépåsar som lämnar ännu tristare ränder i trista dussinkoppar, det är som ....cocktails!

Made in Taiwan

Inspekterade den vackra tvåkilos téburken vi fått av Sandy. Det står massor på kinesiska men även en del på engelska.

Ingreditive: tea

Ingreditive? Tea? No?

Additive: None

Antar att det är på förekommen anledning de skriver så. (De gillar tillsatsmedel här, exempelvis collagenkulor i yoghurten. Jo, det är sant. )

Så jag reagerade inte nämnvärt på den här informationen. Men kika på det här(jag svär, det är ordagrant):

Kings tea-is best delicious and nourishing tea. They are selected from the superior Oolong tea and the Ginseng which from Wisconsin state of America. When taste it, you only not enjoy fragrant aroma get nourishment from Ginseng.

Okej. Bortsett från bristen på grammatisk korrekthet: Wisconsin State of America? Har jag åkt till Ilha Formosa för att dricka te från bloody Wisconsin?
Lite längre ner står det förvisso Made in Taiwan, men jag börjar misstänka att de skriver så på allt. När vi tittade på födelsedagspresent till C:s nièce i en Hello Kitty-butik, stod det på flera förpackningar: Made in Japan. Och strax under: Made in Taiwan. Skojar de?

Ett kungarike för en kaffe!

Ni vet hur man kan längta efter en mugg hett, ångande kaffe på morgnarna? Hur man inte är sig själv innan man fått sin dagliga kaffe-fix? På Taiwan har det visat sig vara svårare än vi trodde att få till detta.
För det första gillar de att dricka sitt kaffe kallt, med is, mjölk och socker. Och de gillar att sörpla i sig sörjan med sugrör. Igår beställde jag kaffe på ett downtowncafé.Följande dialog utspelar sig:
- You want coffee hot, or cold?
-Hot, please, hot. HOT. (Brukar insistera in absurdum, eftersom det har hänt att jag beställt varmt kaffe, de säger okej, och serverar mig likt förbannat kallt kaffe.)
Den unge mannen får ett något uppgivet uttryck i ansiktet, och vänder sig om för att prata med en kollega. Sedan återkommer han:
-We have run out of hot coffee. Only cold coffee.

Okej. Vi måste klargöra ett par saker här. För att åstadkomma kallt kaffe måste man först brygga hett kaffe, eller hur? Så hur kan man ha kallt kaffe, men inte hett kaffe? Eller är det så att de, hemska tanke, brygger kaffe kvällen innan, för att sedan servera den beska drycken spikad med så mycket socker att du inte ska upptäcka någonting?
C har gett upp hoppet om att någonsin få se en espresso. För mig, som svenska, och van vid att dricka blaskigt kaffe från kokplatta på serveringen på gamla Domus, är det lättare att ha överseende med taiwanesiska kaféer, än för en sydfransos. Men ändå...
Och jag vågar knappt beställa te. Om de serverar kaffet sött, så får téet ens hårsäckar att dra ihop sig och tungan att skrumpna ihop. Det krasar mellan tänderna av allt socker. Ni trodde att Formosa var berömt för sina dyrbara, milt parfymerade, delikata Oolongtéer? Håll i er, här är en lista på de verkliga specialiteterna (som givetvis serveras kalla):

• Mjölkté - sött te vispat med mjölk och smaksatt med artificiell fruktessens.Eller jordgubbssås.
• Äpplete - det här tror inte jag är té. Jag tror att det är öl. Té skummar inte så.
• Bubbletea - sött té, med olika saftsmaker, med tapiocakulor (sega stärkelsebollar) i botten. Sugrören är costum-made för att man faktiskt ska kunna suga upp eländet, och tugga på bollarna.
• Tomat-té - tjockt, sötsurt té som bör avnjutas med en näve socker. Eller undvikas helt och hållet.
• Pei Ya mjölkté - tjockt, kornigt té med vetesmak. Ni trodde inte att man kunde tugga té? Ni hade fel.